Jag klev innanför dörren med andan i halsen. Trött, lite rufsig efter en lång dag, med tankarna redan i nästa måsten. Du vet – sådana kvällar där man knappt hunnit känna att man andas.
Men så doften. Något lagat. Något varmt.
Och där står han. Min man. Med ett leende som säger ”sätt dig, jag har fixat allt.”
Ljusen tända. Vinet luftat. Maten doftar som barndom och begär i samma andetag. Och jag… jag blir helt tagen. Inte av middagen i sig – utan av känslan.Att han har tänkt. Planerat. Skapat ett ögonblick för oss. Inte för en högtid, inte för att han “borde” – utan bara för att han ville. Ville att jag skulle få landa. Ville se mig slappna av. Ville ge oss det där lilla extra mitt i vardagen.
Det slog mig hur starkt det är. När någon gör något bara för att. Inte för att de måste. Utan för att de vill.
Och vet du? Det är där attraktionen bor. Inte i rosor på Alla hjärtans dag. Utan i en tisdag som får mig att känna mig älskad på riktigt.
🤍
När kände du senast att någon såg dig på riktigt?