Det låter enkelt: ”vara sig själv”. Men för mig har det varit en resa full av både tvivel, blickar och mod.
Jag har bestämt mig för att ta tjänstledigt från mitt jobb. Tanken är enkel jag vill inte gå tillbaka. Det är dags att följa min passion fullt ut.
Svensk avundsjuka & blickar
Men oj vad reaktioner det väcker.
Frågorna kommer direkt: ”Vad ska du göra i stället?”
Och de där blickarna… ögon som himlar, munnar som småler lite snett. Som om det är naivt, dumdristigt eller till och med provocerande att våga göra något annat än det trygga, förutsägbara.
Det är som att svensk avundsjuka alltid ligger och lurar. För när någon bryter mönstret, blir det obekvämt.
Min inre kamp
Och vet du? Jag har själv känt det där tvivlet.
Tänk om de har rätt? Tänk om jag inte duger?
Men varje gång jag försökt passa in, vara ”lagom” eller hålla mig inom ramarna, har jag tappat lite av mig själv.
Min sanning
Jag vill prata om det som ofta göms undan. Relationer, sex, närhet allt det som är lika viktigt som att äta och sova, men som är så laddat av tabu, skam och tystnad.
För mig är det inte bara ett ämne. Det är min passion, mitt hjärta. Jag vet att det är där jag kan göra skillnad. Och jag vet att jag måste våga stå kvar i det även när folk skakar på huvudet.
Insikten
Det svåra är inte att andra dömer. Det svåra är att sluta döma sig själv.
Och kanske är det där friheten börjar när man vågar säga:
”Jag går min egen väg. Jag står för den jag är. Även om du inte förstår.”
avslutning
Så ja, jag tar tjänstledigt. Ja, tanken är att inte komma tillbaka.
Och ja, vissa himlar med ögonen.
Men vet du vad? Jag tror på det här.
Och jag tror på att vara äkta även när det skaver. För i slutändan är det där magin finns. 🤍